Man säger att Facebook är ett socialt medium och då får man ju intrycket att här måste man ju bara finnas med för att kunna kallas social och inte anses vara helt egotrippad eller i någon mening en 'modern' eremit. Alltså, 'traditionella' eremiter drog ju till skogs eller sökte sig aktivt ifrån mängden och sociala kretsar och anslöt sig bara perifert till umgängeskretsar och om det var helt nödvändigt. En 'modern' eremit blir man däremot om man inte aktivt söker sig till ett socialt umgänge om det så vore att man valt att kroppsligen befinna sig hur ensligt som helst!
Då kan man kanske fråga sig hur många av dem som förr sökte sig till enskildhet egentligen inte var eremiter i modern mening utan bara saknade ett socialt medium?
Kan det t o m vara så att sociala medier är snuttefiltar som man inte kan avstå ifrån och att de egentligen tjänar som ett slags trygghet i tillvaron?
I extremfallet kan sociala medier bli ett sätt att avlägsna oss från allt traditionellt socialt, med alla krav och alla konflikter, men samtidigt i någon mening bli extremt social med sig själv och andra likasinnade på t ex Facebook?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar